Ett stycke historia

Wiesbaden, Tyskland – en av Europas äldsta spa-orter med rötter i historien. Här träffade en 24-årig Elvis sin 14-åriga Priscilla samma år som tennislegenden John McEnroe föddes … I Wiesbaden, så klart. Här ligger även Europas äldsta grand hotell: Radisson Blu Schwarzer Bock som slog upp portarna som ett badhus år 1486.
Badhusets första ägare var borgmästaren av Wiesbaden, Philipp zu Bock – hans svarta lejonman till hår (”schwarz” betyder ”svart” på tyska) och det faktum att ”bock” är tyska för ”get” gjorde att namnet Schwarzer Bock, ”den svarta geten”, fick fäste. Huset Bock hann både bygga upp och få sitt anseende raserat under tiden fram till år 1637, då det enligt utsago ska ha varit ”ganska öde” och ”tomt på gäster”, vilket inte är så konstigt med tanke på att Wiesbadens hela befolkning uppgick till 51 personer efter det trettioåriga krigets förödelse. Samma år hade Bock också blivit återuppbyggt en andra gång – första gången var år 1578 då en eldsvåda förstörde huset.
År 1717 inrättades åter ett badhus som kom att få ett väldigt gott rykte, och 19 år senare blev Bock utsett till ”Badhus av högsta rang”. Utmärkelsen gjorde det ännu mer populärt – så pass att det i flera av Frankfurtinvånarnas äktenskapskontrakt gavs uttrycklig tillåtelse för hustrun att besöka badhuset i Wiesbaden utan att ledsagas av sin make. (Dock bara en gång om året.)
Fortsatta framgångar
Snabbspola till år 1818 och vi träffar på Goethe där han från badvattnet utropar: ”Varje badares plikt är inte att sitta och begrunda, utan att tänja sin begåvning till ett högre syfte och göra sig ett gott liv av det.” Senare, år 1865, skrev Dostojevskij sin kortroman ”Spelaren” när han bodde här.
I början av det förra seklet kostade det 5 mark (cirka 25 kronor) att hyra ett rum. Hotellet var på den tiden utrustat med elektriskt ljus, hissar och 220 sängar. Tjugo år därpå kostade det fortfarande 5 mark att hyra ett rum, trots att varje rum då hade försetts med rinnande kranvatten.
Efter att ha varit nära att förstöras ännu en gång under andra världskriget återupptogs den framgångsrika hotellverksamheten år 1987 och blev det första tyska hotellet att tilldelas hotellklassificeringsgraden ”Distinguished Hotel of the World”.
Nutid
Än i dag kan man skönja spår av hotellets anrika historia. Tack vare ett flertal ombyggnationer under seklet har interiören fått en originell och charmigt ojämn karaktär. I det fantastiska Ingelheim-rummet sitter exempelvis träpaneler och snideri ända från 1500-talet.  I hotellet finns självklart en spa-anläggning där poolen innehåller naturligt källvatten och där både gäster och lokalinvånare kan koppla av i vattnet och njuta av de olika spabehandlingarna.
Om du vill göra en resa bakåt i tiden är det bara att beställa en drink i Bistro 1486 och släppa fantasin lös. Det är fantastiskt hur tankarna kan vandra ...

Berätta vad du tycker